Dess historiska värde visade sig dock vara betydligt större.
Experter förklarade att artefakter kopplade till vanliga individer ofta ger unik inblick i vardagslivet under viktiga historiska händelser.
Museer bevarar otaliga föremål som ägts av kända ledare.
Föremål som tillhör vanliga familjer kan ibland berätta lika meningsfulla historier.
Kompassen representerade motståndskraft, hantverksskicklighet och personlig historia snarare än rikedom.
Lärdomar från det förflutna
När jag undersökte saken vidare insåg jag att den mest fascinerande aspekten inte var själva kompassen.
Det var vad det representerade.
Varje familj äger föremål som bär på osynliga historier.
Ett gammalt fickur.
Ett handskrivet recept.
Ett bleknat fotografi.
En vigselring.
En handskriven dagbok.
Utan sammanhang framstår dessa saker som vanliga.
Med sammanhang blir de ovärderliga.
Deras sanna värde ligger i de berättelser som är knutna till dem.
Bevara släkthistoria
Inspirerad av upptäckten började jag intervjua släktingar.
Min moster mindes att hon hört historier om hur Edward lagade grannarnas klockor.
Min farbror mindes ett gammalt fotografi som visade kompassen hängande i ett lädersnöre.
Även avlägsna kusiner bidrog med minnen som förts vidare genom generationer.
Tillsammans bevarade dessa samtal detaljer som annars kunde ha försvunnit för alltid.
Släkthistoria byggs inte enbart genom officiella dokument.
Den överlever genom berättande.
Att skapa ett arv
Istället för att lägga tillbaka kompassen i en gömd låda bestämde vi oss för att bevara den på ett annat sätt.
En lokal konservator rengjorde och stabiliserade mässingen noggrant utan att ta bort tecken på ålder.
Vi placerade den i en skyddande monter tillsammans med kopior av fotografier, militära dokument och handskrivna anteckningar som förklarade dess resa.
Under familjesammankomster frågar yngre släktingar nu om kompassen.
Dess historia fortsätter att nå nya generationer.
