Jag stod där och stirrade som om han skulle försvinna om jag inte rörde mig.
Så var inte fallet.
Ärligt talat hade jag inga pengar till hyran.
Jag visste vad jag var tvungen att göra innan jag ens erkände det för mig själv. Det var en desperat gest.
I lägenheten tog jag fram den gamla skokartongen från baksidan av min garderob.
Inuti, insvept i en gammal halsduk, låg det antika halsbandet.
Jag hade inga pengar.
Min mormor, Ellen, gav den till mig innan hon dog. Jag var knappt gammal nog att förstå vad den betydde då, men jag behöll den ändå. Jag bevarade den säkert i över tjugo år som en påminnelse om hennes kärlek.
Den har funnits med mig genom varje steg jag har tagit, uppbrott och förändringar i mitt liv.
Det kändes annorlunda i min hand nu.
