Ingen klämning.
Inga blåsor som väntar på att hända.
Jag förstod plötsligt varför min man vägrade slänga dem trots att de såg ut som om de hade överlevt tre maratonlopp och en campingtur.
Grannen såg allt
Just när jag kom fram till brevlådan kom min granne Linda ut.
Hon tittade ner.
Sedan tittade upp.
Sedan ner igen.
“Ny stil?” frågade hon med ett flin.
Jag skrattade.
“Lånad.”
Hon nickade vetande.
“Min man lånade mina trädgårdshandskar en gång.”
“Och?”
“Han förstod äntligen varför jag fortsätter att köpa nya.”
Vi skrattade båda två.
Lustigt hur äktenskapet ofta inkluderar små utbyten som dessa.
Inte bara att dela hus.
Eller räkningar.
Eller ansvarsområden.
Ibland handlar det helt enkelt om att låna skor.
Den oväntade läxan
När jag gick tillbaka mot huset slog mig något.
Hur ofta går vi bokstavligen – eller bildligt talat – i någon annans skor?
